Välkommen till Bowenforum Sweden!
VAD HAR FORMAT DIG TILL DEN DU ÄR?
Vill du förstå dig själv bättre – och skapa starkare relationer?
Vi formas av våra sammanhang – familj, arbete, vänner och föreningsliv. Men hur påverkar de dig, och hur kan du själv påverka dem i önskad riktning? Många av oss reagerar på autopilot, styrda av gamla mönster som skapar stress, konflikter och känslan av att sitta fast. Det behöver inte vara så.
Med stöd i Bowens systemteori får du insikter och konkreta verktyg för att förstå dina reaktioner och bygga mer hållbara, harmoniska relationer. Välkommen att utforska och fördjupa din förståelse tillsammans med oss!
Aktuellt
Inga evenemang funna.
Ordförande har ordet:
Fokuseringen på barn och unga tar hand om vuxnas stress!
Jag påstår med stöd av Bowens systemteori att projicering i form av oro för barn och unga håller föräldrar, andra vuxna och samhällets stödjande institutioner sysselsatta. Så till den grad att de ”slipper” ta itu med sig själva, sina principer och relationer. Men utvecklingen visar ju att det inte är särskilt funktionellt, snarare tvärtom.
Neuropsykiatriska diagnoser och psykiska besvär har ökat kraftigt sedan millenieskiftet. Cirka 5–10 gånger fler registrerade adhd diagnoser och ungefär 5-8 gånger fler autismdiagnoser. Antalet 10-17 åringar som fått psykiatrisk specialistvård fyrdubblades under samma tid.
Curlingen sker överallt – ta t ex Epa-traktorn som fenomen i vårt samhälle där trafiksäkerheten annars har hög prioritet??
Det finns såklart många förklaringar till att det ser ut som den gör men fokuseringen på barn och unga är så intensifierad att det finns goda skäl att sätta vuxensamhällets hantering under lupp.
Barn och unga är instinktivt anpassningsbara (för sin överlevnad) och ”dansar med i dansen”, befriar vuxna genom att suga upp deras stress och ångest och själva utveckla fysiska, psykiska eller sociala problem/symptom av olika slag. Det i sin tur bekräftar för de vuxna att deras oro är berättigad och skapar fortsatt oro osv, osv….. Det blir en ond spiral!
Alltså vore det mer konstruktivt att rikta uppmärksamheten till föräldrar och vuxenvärlden. Och ge barn och unga utrymme att utvecklas som autonoma människor – och inte behöva ”låna” sina liv till att skydda vuxna.
Berit Sundgren Grinups
